Administrativ Bullshit.
Gah. Idag har matte suttit och knåpat vid datorn. Först har Buddah blivit anmäld till Svenska bullterrierklubben. Sedan har Buddah blivit anmäld till Utställningen Svenska Bullterrierklubbens inofficiella TROPHY o OPEN SHOW. Matte har katastroftankar, Buddah är världens gosprick men frågan är om han kan charma dommarna? Nu gäller det till att börja hårdträna Stå fint, Titta i munnen och Gå bra i koppel. Det sista är det mest kritiska. Buddah är inte så förtjust i koppel överlag. Jaja, det blir väl till att öva, öva, öva och hoppas att gudarna är med oss.
Förövrigt så har Matte insett att hon kommer få tillgodoräkna sig 6 högskolepoäng det hår året (Yay!). Detta resulterar i att hon kommer få mer tid över till Buddah. Det känns lite mysigt.
Jag måste bara köpa en sådan hör tröja till utställningen dock! Haha! ^^
Bullsommar
Det är sjukt varmt, mer än sjukt varmt. Buddah har nu kommit hem och är gnällig i hettan. Att ligga i sängen duger inte, att ligga i korgen duger inte, att ligga bredvid mattes datorstol duger Verkligen inte. Nej, Buddah ska ligga i mattes knä, alternativt på matte. Uppenbart så är det också så att bullterriers har någon form av inbyggdt minivärmekälla. Buddah är sjukt varm och jag som redan håller på att dö av värmeslag blir inte bättre av att ha pälsbollen i knät. Men kan jag säga nej? Givetvis inte.
Moffa har dessutom glömt magtaxin på Landet så Buddah kommer behöva åka vanlig väsktaxi till Söder för att leka med Glenn imorgon. Detta är inte alls ergonomiskt för Matte som får ont i axeln efter bara två minuter. Buddah som förmodligen väger lite mer än 5 kg är inte direkt enkel att bära på. Jaja, sådant är livet, vi får bara hoppas att magtaxin kommer hem till helgen.
Mommo hade dessutom hittat den här texten på Internet som beskrev bullterriers.
Jag tycker faktikst att den är både sann och lite fin. ^^
"Blanda ett lagom stort krutpaket med mycket energi och livsglädje.
Rör ner en knippe muskler och en blank slät päls.
Lägg till en stor skopa livsglädje och en lika stor skopa värme.
Blanda noga och strö sedan ner en vänlig själ, mod, närhet och vilja.
Vispa upp detta ihop med lite roliga ljud och ett brett leende.
Ställ in i ugnen en stund i skön solvärme.
Nu har den helt underbar liten kompis.
En kompis som sjuder av liv, och ingenting hellre vill,
än att vara din vän, och nära dig, för resten av livet!"
Rör ner en knippe muskler och en blank slät päls.
Lägg till en stor skopa livsglädje och en lika stor skopa värme.
Blanda noga och strö sedan ner en vänlig själ, mod, närhet och vilja.
Vispa upp detta ihop med lite roliga ljud och ett brett leende.
Ställ in i ugnen en stund i skön solvärme.
Nu har den helt underbar liten kompis.
En kompis som sjuder av liv, och ingenting hellre vill,
än att vara din vän, och nära dig, för resten av livet!"
Buddah på landet och nostalgifotografier
Under helgen har matte varit ensam hemma eftersom Buddah har åkt med Moffa till Landet. Matte känner sig lite... ensam, det är knäppt men jag har verkligen vant mig vid att ha en bullfnatt hemma. Vad gör man av all ledig tid när Buddah inte stökar omkring? Så jag saknar min strulpelle och längtar efter att han ska komma hem imorgon.
Jag har också funderat lite över hur det går till när man "väljer valp". När vi (Jag, min mor och min moster) först kom till Isabulls kennel var vi lite osäkra. Jag och Andreas hade pratat över telefon och allt lät jättebra men tänk om alla valpar redan var tingade? Tänk om valparna inte ville ha mig? Tänk om hundmamman morrade och valparna räckte ut tungan? Detta hängde givetvis inte. Istället blev vi glatt överraskade: Anna och Andréas som visade sig vara jättetrevliga och hade de absolut festligaste hundar jag någonsin träffat på. Vovarna var så fulla i fan med både bus, tillgivenhet och livsglädje. Dock fastnade jag Verkligen vid rasen då jag såg nosmärken på fönstren. Annas och Andréas fönster hade nämligen konstiga kletiga märken, så som om någon hade dragit en blöt liten svamp över dem från höger till vänster. När jag frågade vad det var sa Anna att det var nosmärken och att en av hundarna brukade sitta med nosen tryckt mot fönstret och titta ut, en till höger och en till vänster. Då blev jag kär. Tänk att kladdiga nosmärken på ett fönster kan göra så mycket.
Sedan fick vi träffa valparna. Alla valpar var bedårande. Så söta och fina. Det verkade självklart att det var en sådan som borde införlivas i familjen. En bullterrier. Jag har inte blivit besviken på mitt val av ras (många har sagt till mig att jag varit galen dock). För Buddah är den finaste fnatten i världen. Även när han biter som en liten kobra, snurrar runt ens ben så att man inte kan gå, jagar svans som en vettvilling och tuggar på mina converse har det aldrig funnits någon bättre hund. Vi ska nog få fason på tokfnatten så småningom, han är fortfarande bara en bullbäbis, det är så enkelt att glömma. Buddah växer nämligen i abnorma proportioner. Så fort jag vänder honom ryggen och sedan tittar till verkar han åtminstonde en halv cm högre och något gram tyngre. Min bullbäbis håller långsamt på att bli stor, om än inte vuxen.
Nästa vecka ska vi leka med Glen och bara chilla. Det är för varmt att göra någonting annat. Nu har dock Buddah varit och fått sin andra spruta så nu får han leka med andra hundar också. Matte var så stolt, inget gnäll eller strul hos veterinären, dock var Buddah lite mager så nu får han mer mat. Nu tänkte jag lägga upp en liten bildserie på Buddah, från minibullbäbis till lite större bullbarn.
Buddah 13 dagar hos ISabulls, första bilden som togs på honom.
Jag svär på att det ser ut som han ler. <3
13 dagar, samma tillfälle fast profilbild
13 dagar: Profilbild på leende bullbäbis <3
Ca 21 dagar gammal Bullbulle
Vad bråkig han är där. Jag bara ser bur Bråkig han är.
28 dagar: Special pup with special needs
Liten men bestämd och tänker minsann Inte leka med de andra barnen/valparna. ^^
28 dagar: Profilbild där man ser Buddahmagen
Världens finaste lilla tjockis.
28 dagar: Buddah i meditationsfasen
Ibland är livet bra mysigt.
28 dagar gammal: Titta vad söt jag är!
Finsaken i sit Esse.
45 dagar gammal: Spanar på något lurigt
Redan här känns det som Buddah är mer Bullterrier än Bullbäbis.
45 dagars Bullbäbishög
Här ser man både Buddah (längst till höger) och Glenn (längst till vänster).
Freud (den märkliga valpen) är den enda som inte finns i högen, han satt bakom buren och tjurade.
45 dagar: Buddah i mattes knä, en liten bit av Glenn syns till höger.
Tokvalpar ^^
Mer bilduppdateringar kommer senare när Buddah kommer hem.
Kramar!
Jag har också funderat lite över hur det går till när man "väljer valp". När vi (Jag, min mor och min moster) först kom till Isabulls kennel var vi lite osäkra. Jag och Andreas hade pratat över telefon och allt lät jättebra men tänk om alla valpar redan var tingade? Tänk om valparna inte ville ha mig? Tänk om hundmamman morrade och valparna räckte ut tungan? Detta hängde givetvis inte. Istället blev vi glatt överraskade: Anna och Andréas som visade sig vara jättetrevliga och hade de absolut festligaste hundar jag någonsin träffat på. Vovarna var så fulla i fan med både bus, tillgivenhet och livsglädje. Dock fastnade jag Verkligen vid rasen då jag såg nosmärken på fönstren. Annas och Andréas fönster hade nämligen konstiga kletiga märken, så som om någon hade dragit en blöt liten svamp över dem från höger till vänster. När jag frågade vad det var sa Anna att det var nosmärken och att en av hundarna brukade sitta med nosen tryckt mot fönstret och titta ut, en till höger och en till vänster. Då blev jag kär. Tänk att kladdiga nosmärken på ett fönster kan göra så mycket.
Sedan fick vi träffa valparna. Alla valpar var bedårande. Så söta och fina. Det verkade självklart att det var en sådan som borde införlivas i familjen. En bullterrier. Jag har inte blivit besviken på mitt val av ras (många har sagt till mig att jag varit galen dock). För Buddah är den finaste fnatten i världen. Även när han biter som en liten kobra, snurrar runt ens ben så att man inte kan gå, jagar svans som en vettvilling och tuggar på mina converse har det aldrig funnits någon bättre hund. Vi ska nog få fason på tokfnatten så småningom, han är fortfarande bara en bullbäbis, det är så enkelt att glömma. Buddah växer nämligen i abnorma proportioner. Så fort jag vänder honom ryggen och sedan tittar till verkar han åtminstonde en halv cm högre och något gram tyngre. Min bullbäbis håller långsamt på att bli stor, om än inte vuxen.
Nästa vecka ska vi leka med Glen och bara chilla. Det är för varmt att göra någonting annat. Nu har dock Buddah varit och fått sin andra spruta så nu får han leka med andra hundar också. Matte var så stolt, inget gnäll eller strul hos veterinären, dock var Buddah lite mager så nu får han mer mat. Nu tänkte jag lägga upp en liten bildserie på Buddah, från minibullbäbis till lite större bullbarn.
Buddah 13 dagar hos ISabulls, första bilden som togs på honom.
Jag svär på att det ser ut som han ler. <3
13 dagar, samma tillfälle fast profilbild
13 dagar: Profilbild på leende bullbäbis <3
Ca 21 dagar gammal Bullbulle
Vad bråkig han är där. Jag bara ser bur Bråkig han är.
28 dagar: Special pup with special needs
Liten men bestämd och tänker minsann Inte leka med de andra barnen/valparna. ^^
28 dagar: Profilbild där man ser Buddahmagen
Världens finaste lilla tjockis.
28 dagar: Buddah i meditationsfasen
Ibland är livet bra mysigt.
28 dagar gammal: Titta vad söt jag är!
Finsaken i sit Esse.
45 dagar gammal: Spanar på något lurigt
Redan här känns det som Buddah är mer Bullterrier än Bullbäbis.
45 dagars Bullbäbishög
Här ser man både Buddah (längst till höger) och Glenn (längst till vänster).
Freud (den märkliga valpen) är den enda som inte finns i högen, han satt bakom buren och tjurade.
45 dagar: Buddah i mattes knä, en liten bit av Glenn syns till höger.
Tokvalpar ^^
Mer bilduppdateringar kommer senare när Buddah kommer hem.
Kramar!
Dag 21: Buddah och den legendariska bullterrierjakten.
Idag har Buddah jävlar på min ära gjort bort sig ordentligt i parken.
Det börjar med att allting gå bra, Buddah, Matte och Mommo är ute och går i parken, plötsligt kommer dock två barn cyklandes. Buddah börjar springa efter dem trots att Matte ryter "Nej!". Buddah ignorerar detta vilket resulterar i att Matte tvingas rusa efter Buddah, hinner ifatt honom och tar ett tag i nackskinnet. Därefter ryter Matte "Nej! Fyyy!" av sina lungors fulla kraft och skakar om Buddah rejält, sedan bär hon honom tillbaka till Mommo. Alla i parken stirrar förundrat på denna scen. När Buddah och Matte kommit fram sätter Matte ned Buddah, fortsätter gå och ignorerar honom demonstratift. Mommo säger att Buddah såg så ledsen och slokörad ut. Efter ungefär en minut börjar Matte springa och kalla på Buiddah, Buddah sätter efter och får sedan massor av beröm och godis. Efter det uppförde sig Buddah som en exemplarisk liten hund. Nu får vi bara hoppas att den här lilla läxan får bullfnatten att förstå vem av honom och Matte som är störst, bäst, snabbast och vackrats. Hirr hirr.
