Under helgen har matte varit ensam hemma eftersom Buddah har åkt med Moffa till Landet. Matte känner sig lite... ensam, det är knäppt men jag har verkligen vant mig vid att ha en bullfnatt hemma. Vad gör man av all ledig tid när Buddah inte stökar omkring? Så jag saknar min strulpelle och längtar efter att han ska komma hem imorgon.

Jag har också funderat lite över hur det går till när man "väljer valp". När vi (Jag, min mor och min moster) först kom till Isabulls kennel var vi lite osäkra. Jag och Andreas hade pratat över telefon och allt lät jättebra men tänk om alla valpar redan var tingade? Tänk om valparna inte ville ha mig? Tänk om hundmamman morrade och valparna räckte ut tungan? Detta hängde givetvis inte. Istället blev vi glatt överraskade: Anna och Andréas som visade sig vara jättetrevliga och hade de absolut festligaste hundar jag någonsin träffat på. Vovarna var så fulla i fan med både bus, tillgivenhet och livsglädje. Dock fastnade jag Verkligen vid rasen då jag såg nosmärken på fönstren. Annas och Andréas fönster hade nämligen konstiga kletiga märken, så som om någon hade dragit en blöt liten svamp över dem från höger till vänster. När jag frågade vad det var sa Anna att det var nosmärken och att en av hundarna brukade sitta med nosen tryckt mot fönstret och titta ut, en till höger och en till vänster. Då blev jag kär. Tänk att kladdiga nosmärken på ett fönster kan göra så mycket.

Sedan fick vi träffa valparna. Alla valpar var bedårande. Så söta och fina. Det verkade självklart att det var en sådan som borde införlivas i familjen. En bullterrier. Jag har inte blivit besviken på mitt val av ras (många har sagt till mig att jag varit galen dock). För Buddah är den finaste fnatten i världen. Även när han biter som en liten kobra, snurrar runt ens ben så att man inte kan gå, jagar svans som en vettvilling och tuggar på mina converse har det aldrig funnits någon bättre hund. Vi ska nog få fason på tokfnatten så småningom, han är fortfarande bara en bullbäbis, det är så enkelt att glömma. Buddah växer nämligen i abnorma proportioner. Så fort jag vänder honom ryggen och sedan tittar till verkar han åtminstonde en halv cm högre och något gram tyngre. Min bullbäbis håller långsamt på att bli stor, om än inte vuxen.

Nästa vecka ska vi leka med Glen och bara chilla. Det är för varmt att göra någonting annat. Nu har dock Buddah varit och fått sin andra spruta så nu får han leka med andra hundar också. Matte var så stolt, inget gnäll eller strul hos veterinären, dock var Buddah lite mager så nu får han mer mat. Nu tänkte jag lägga upp en liten bildserie på Buddah, från minibullbäbis till lite större bullbarn.

Buddah 13 dagar hos ISabulls, första  bilden som togs på honom.

Jag svär på att det ser ut som han ler. <3


13 dagar, samma tillfälle fast profilbild


13 dagar: Profilbild på leende bullbäbis <3



Ca 21 dagar gammal Bullbulle

Vad bråkig han är där. Jag bara ser bur Bråkig han är.

28 dagar: Special pup with special needs

Liten men bestämd och tänker minsann Inte leka med de andra barnen/valparna. ^^

28 dagar: Profilbild där man ser Buddahmagen

Världens finaste lilla tjockis.

28 dagar: Buddah i meditationsfasen

Ibland är livet bra mysigt.

28 dagar gammal: Titta vad söt jag är!

Finsaken i sit Esse.

45 dagar gammal: Spanar på något lurigt

Redan här känns det som Buddah är mer Bullterrier än Bullbäbis.

45 dagars Bullbäbishög

Här ser man både Buddah (längst till höger) och Glenn (längst till vänster).
Freud (den märkliga valpen) är den enda som inte finns i högen, han satt bakom buren och tjurade.

45 dagar: Buddah i mattes knä, en liten bit av Glenn syns till höger.

Tokvalpar ^^

Mer bilduppdateringar kommer senare när Buddah kommer hem.
Kramar!